Låssmeden Michael Prietzel har varit verksam i över 20 år, och berikat marknaden med flera produkter som löser brinnande behov för både kund och leverantör. Bland annat är han upphovsman till vår låsbara kantregel SLUG 96. Vi tog ett snack med mannen som behärskar konsten att skynda långsamt.
(Detta är del 1 i vår intervju med Michael, del 2 hittar du här!)
En man med många sidor - filosofisk, nyfiken, har framtidstro, är eftertänksam, vill delta i det gemensamma samhällsbygget där alla får plats. Jag hoppas på det bästa men förbereder mig för det värsta. Med tiden har jag lärt mig att hantera mina styrkor och svagheter. Idag vet jag att flera av mina svagheter samtidigt är mina största styrkor.
Jag bor i en gammal timmerstuga i Huddinge på 45 kvadrat. På vintern eldar jag för att hålla värmen och i köket finns bara kallvatten. På tomten finns ett utedass och det är den absolut bästa platsen för nya idéer.
Låslära AB är ett ganska ungt och litet företag där kärnan består av tre personer. Vi erbjuder traditionell låsservice och personlig service gentemot våra kunder under normal kontorstid. Kunder kan besöka vår butik för att köpa lås och tillbehör, tillverka nycklar eller få någon detalj reparerad. Vi kan erbjuda lite finmekaniskt arbete vid behov. Troligtvis i lite större utsträckning än hos många andra låssmeder. Men det kanske viktigaste, i likhet med andra låsföretag, är nog att vi guidar våra kunder till rätt lösning efter deras önskemål, krav och funktionsbehov. Vi brukar säga till våra kunder som tvekar lite mellan två olika alternativ ”att köpa fel saker är oftast det dyraste alternativet”. Eftersom det kan innebära att de senare blir tvungna att göra om och göra rätt.
En enkel idé med vår verksamhet var att den geografiska placeringen skulle vara genomtänkt. Jag markerade ut alla befintliga låssmeder på en karta och hittade några blinda fläckar. Utifrån dessa tittade jag på befolkningstäthet och framtida planering för regionen. Valet föll på Älvsjö som redan idag är en av Stockholms viktigaste knutpunkter.
Produkter som Michael Prietzel har tagit fram för eller i samarbete med ROCA
Prästö spanjoletthandtag WH‑P 3020S
I likhet med många andra ser jag problem, behov och brister i både produkter och tjänster, kanske mest i fysiska produkter. Det som skiljer mig från andra är att jag har tålamod att fundera ut lösningar på problem, även om det tar tid. Mycket tog lång tid och jag mötte mycket motstånd. Men det har också varit lärorikt.
Den första idén jag fick var att bygga ett fönsterlås för ovalcylinder. Det var oerhört trögt och svårt att komma fram med den idén. Vi gick lite på halvfart men lyckades ändå få igenom både en svensk och europeisk patentansökan. När det var dags att producera låset blev det många turer och möten med både stora och små aktörer. Vi ville inte ”ge” bort något som vi arbetat så hårt med att uppnå, men det är också lätt att övervärdera sin idé och tro att folk är beredda att betala enorma belopp i ersättning.
Min kollega uttryckte svårigheterna till en lagerarbetare hos en låsgrossist som svarade med att säga "har ni snackat med ROCA? De tillverkar en massa bra grejer och ligger i Tyresö".
Vi tog kontakt med ROCA. Det positiva bemötandet vi fick och den enorma energiboost företaget bidrog med var förmodligen det mest avgörande ögonblicket. Med ROCA fanns inte längre några problem som inte gick att lösa. Produkten blev verklighet och få saker har givit mig så mycket stolthet och självförtroende. Fönsterlåset SLUG 2000 såg dagen ljus.
När jag startade Låslära AB så ville jag tidigt bygga upp en liten mekanisk verkstad. Vi har en pelarborr, en liten svarv, en plåtbock och en kallsåg. Det gör att vi kan bygga små prototyper eller testa en mekanisk princip. Får jag en innovativ idé så kan jag stå och pula med det halva natten. Det finns ett kritiskt läge när en idé kläcks. Då vill man snabbt börja jobba med det för att se om idén kan bli verklighet eller om man tänkt fel. Oftast har man tänkt fel. Men här kommer tålamodet in. Idén får vila, ibland länge. Plötsligt klarnar allt och man kommer vidare.
Det är lugnande att få tänka på bara en sak, det mesta är logiskt och givet. Lösningen finns där från början, jag behöver bara lite tid att finna den. Det måste dock ske på mina villkor. Jag kan inte bestämma på förhand att jag ska utveckla en ny produkt på torsdag mellan kl 14:00 – 16:00. Det sker när det sker.
När jag är inne i min tankebubbla försvinner tid och rum. Jag är inte medveten om vart jag befinner mig. Bilder av små klossar, vinklar och kugghjul svävar förbi som på en film. Jag kan plocka ihop dem i huvudet för att se om de passar ihop. När jag vaknar upp ur bubblan är det däremot bråttom att få ner idén på papper. Det är så bråttom att jag oftast måste rita väldigt slarvigt för att komma ihåg det mest väsentliga. Sedan kan det förfinas och förbättras eftersom.
I processen vill jag inte bli störd av intryck utifrån. Det innebär att jag helst själv tänker ut något från ax till limpa. Det har också visat sig vara lite svårare att vara innovativ på uppdrag av andra. Det är ju tyvärr en svaghet men också ett faktum jag får förhålla mig till. Däremot har andras behov många gånger varit startskottet för mig.
(Detta är del 1 i vår intervju med Michael, del 2 hittar du här!)